TJUGO ÅR SENARE; KLASSÅTERTRÄFF

Ikväll ska jag alltså på klassåterträff med min gamla lågstadieklass. De flesta verkar tycka att jag är knäpp i bollen som verkligen ser fram emot det, men vi var en ganska speciell klass på en ganska speciell skola, som i mångt och mycket har gjort mig till den jag är idag.

Vi var den första klassen på skolan Kulturskolan Raketen. Vi gick där helt själva i tre år, från sexårsverksamheten. Sen kom det in en klass till som började 6årsverksamhet. Skolan blandade lite olika pedagogiker som montisori, bifrost och kanske lite waldorf på ett hörn, och satte ihop alltsammans i en kreativ inlärmningsmiljö där vi blandade in estetiska ämnen i det mesta.

Idén var att liksom lura barnen till att först bli nyfikna själva på vad som skulle läras in, och sen ge barnen materialet och redskapen för att lära in det hela. barn kan lära sig vad som helst om de själva vill. Det verkade fugera himla bra. Vi hade aldrig läxor, men gick i skolan från 9-15 och sen blev skolans lokaler fritids med samma personal som var lärare. Alla studerade på sin nivå med personlig hjälp och man gjorde scheman själv. Lärarna fanns hela tiden tillgängliga runtomkring.

...och så började vi varje morgon med massage, bara en sån sak.

Jag minns nästan varje dag från min lågstadietid, jag har väldigt bra långtidsminne över huvud taget, men jag tänker mig att man kanske utvecklar ett bra minne om man har fått vara med om saker som känns värdefulla att komma ihåg, och som påverkar en som person himla mycket.

Det ska bli sjukt roligt att se vad som har hänt med alla gamla klasskompisar, 20 år senare.