JAG MINNS DIG FÖR SKOGARNA SAGORNA HJORTRONEN OCH FORSARNA

Jag har varit tyst här igen. Minns ni att jag skrev att min pappa hade blivit väldigt sjuk? Han hade fått en jättestor hjärtinfarkt. Två av tre kärl helt förkalkade. Sen fick han en stroke också och blev förlamad i halva kroppen. Sen fick han en lunginflammation. Allt hände inom loppet av en vecka och natten till i måndags orkade inte kroppen mer. De ringde från sjukhuset mitt i natten och jag förstod först ingenting. Det gick så jävla fort. I tisdags var jag och tog farväl av honom på bårhuset. Det värsta någonsin.

Jag kommer alltid minnas honom för alla sagor och historier, han hade ett så stort hittepå och fick alltid andra att skratta. Han gav mig skogarna och forsarna, myrarna med hjortron och eldarna om kvällarna. Vila i frid lilla pappa. Jag kommer minnas dig med glädje.

Jag skulle ju ha börjat nytt jobb i måndags, men det fick vänta. Dels har jag mycket att stå i med begravning och praktiska saker, och dels.... ja, det funkar ju inte psykiskt. Det har varit en väldigt väldigt tung vecka. Det känns som att det har gått en månad och en dag på samma gång. Men jag har väldigt mycket fina personer omkring mig som är där om jag vill prata, gråta eller helt enkelt bara skratta och glömma sorg ett tag.

I helgen var Micke här till exempel. Jag visade honom Magicbar där Samuel Varg och Tom Stone uppträdde, han blev helförtjust och jag fick något annat att tänka på. Och så plockade vi äpplen, så många vi fick tag i utan stege i trädgården. Är det någon som har glasburkar och flaskor till mig? Jag tänkte göra must, sylt, chutney och gud vet vad men har alltså inga snygga behållare, det är ett problem. Jag fyller ju år nästa torsdag och det är väl en billig födelsedagspresent? ;)

Nu sitter jag i en gungstol, insvept i en filt i min boudoir med ingefärste och tända ljus och lyssnar på åskan. Här är en bild från något annat tillfälle, men det är ju boudoiren i allafall.

Nu ska jag ta hand om mig, och tänker att ni också borde göra det.

JAG ÄR ETT KULINARISKT FATTIGMANSGENI (RECEPT PÅ BILLIG ASGOD MEN FUL MAT)

... Jag är ödmjuk också.

Hur som helst så känner jag att jag måste dela med mig av en sak. Jag blir jätteinspirerad till att laga mat när jag är begränsad. Det är liksom som att man känner sig bäst på jorden om man lyckas knåpa ihop ett smakmässigt mästerverk av vad andra skulle kalla för ingenting.

Idag lagade jag något som visserligen inte blev vackert för fem öre, men däremot sjukt gott. Ni vet när salt och sött möts precis lagom, när en krämig konsistens möter en mjuk och en krispig, och lite lite hetta i bakgrunden. Plus lite spänning. Det hände.

Det enda jag hade hemma var två sorgsna potatisar, några ägg och äpplen från trädgården.

Jag skivade potatisen jättetunt och stekte den knaprig och krispig på utsidan med curry, salt och peppar. Sen stekte jag ägg. bara sådär rätt upp och ner med gulan behållen. Ni vet hur man gör.
Efter det tärnade jag ett halvt äpple och kastade ner i stekpannan med en halv näve socker och massa kanel samt någon dl vatten. Lät det puttra tills sockret smält och vattnet kokat bort och blivit såsigt.

HERREGUD vad gott det var. jag vet att det låter som en helknasig kombination med sockerkaneläpple och ägg och potatis och så, men det var helt grymt bra. Som jag nämnde tidigare blev det tyvärr inte så snyggt men jag tänker mig att ni får se i allafall:

En finare matbild, är från igår när jag landade hemma hos min fina mamma ett tag för lite sill och potatis:

Potatisen hämtade vi här:

Och till efterrätt åt vi en så satans god äppelkaka så jag svär r akt ut i den här bloggen utan att skämmas. Det receptet får ni en annan gång. Nu ska jag göra fredag!

Tjingeling!

OCH SÅ KOM KANSKE HÖSTEN MED TUSEN IDEER, SVÅRA SAKER OCH PARADIGMSKIFTET VAR ETT FAKTUM

Det är mycket som händer nu. Jag har fått ett jobb som är på heltid och börjar nästa måndag. Den stressen har alltså lagt sig någorlunda men jag letar vidare efter något designjobb som verkligen passar mig. Berättar mer om nya jobbet när jag faktiskt har något att berätta, tänkte jag mig.

Dessutom är det mycket annat som händer. Jag var i Malmö i helgen (vi åt för mycket asgod mexikansk mat, drack drinkar, promenerade och pratade om livet och framtiden), min pappa har gått och blivit jättesjuk och det är kanske höst snart. Jag fick reda på det där om farsan när jag åkte tåget hem från Malmö. Han och jag har inte haft någon vidare bra kontakt de senaste åren tyvärr.

Grät under en jacka så att ingen skulle se. Sen gick jag genom villakvarteret, mot huset jag bor i och kände hur det liksom doftade fallna äpplen och fuktigt i marken. Det känns lite passande att den kommer nu, hösten.

 

 

Jag har alltid tänkt mig just hösten som det egentliga nyåret. Det blir som starten på något nytt, en ny era mycket tydligare än i januari.  Det brukar vara mycket som förändras på hösten, på gott och ont och förändringar inspirerar mig.

Jag har jättemånga idéer till Wildest Wonderland (börja med den däringa talkshowen vi pysslade med i vintras igen fast i ett lite nytt format, två nya showidéer, promotionfoto-idéer etc etc), vill bjuda kompisar hem på middag och boudoirkväll (fyller ju iofs år snart så det kanske är en idé att ta då), möblera om, måla om massa möbler, skriva en kokbok med gourmetmat för fattiglappar, ordna en klubb med ett spektakulärt tema och... sitta på en brygga vid djurgårdenellernågot och dingla med benen. Picknick. Det vore himla fint. Kanske på fredag.

Hur som helst, mitt i alla känslor och en halvt utbränd hjärna så känns det som att det kommer komma något bra nu. Jag har det verkligen på känn och mitt känn brukar oftast ha rätt. Låt det ske, som en god vän till mig skulle säga!

När tycker ni att det egentliga nyåret är, så att säga? Och hur brukar ni tänka när allt tycks hända på samma gång?

Avslutar det här halvt förvirrade inlägget med ett par bilder från senaste giget med Wildest Wonderland, ett under sminkningstiden backstage och ett ute på en äng vid en lada litesådär helt osminkad och dan

 

Ha det tjusigt!

ELDGIG, JOBBDESPERATION OCH NÖRDKLUBB

Nu känner jag mest för att skriva av mig lite. Jag behöver verkligen ett jobb.Nu. Typ vad som helst just nu tror jag. Jag har egentligen ledsnat på att frilansa men även frilansjobb inom grafisk design är såklart aktuellt om någon vet något som behöver göras? Annars en anställning. Helst inom formgivning/koncept etc som jag ju är utbildad för och har erfarenhet inom, men allt inom kundservice och gud vet vad, där man har kontakt med folk är också intressant.

Mitt extrajobb har ju dragit ner till nästan inga timmar alls, därav desperationen. Snälla säg till om du vet någonting!

Dessutom kan man förstås alltid boka mig och Wildest Wonderland för ett elduppträdande med massor av kaboom, magi, glitter och överraskningar. Hör av dig till linnea.harjerud@live.se och berätta vad din tillställning handlar om. Vi kör olika teman på showerna för att passa allt från olika sorts nattklubbar, bröllop, födelsedagsfester, företagsfester och gud vet vad!

I helgen gigade vi tillexempel med vår show vildälva på ett bröllop ute i bushen norr om Stockholm. Det var supermysigt på en äng utanför någon sorts lada och brudparet blev riktigt överraskade! Jag hoppas på att någon av filmerna blev något att hänga i julgranen så ska ni få se sen.

Efter giget tog jag mig tillbaks till Stockholm och hamnade på Syntax Error som jag inte har varit på på säkert sju år. En klubb där det dansas till blippbloppig spelmusik, spelas arkadspel, flipper och tvspel och tydligen träffar en stor del av sin vänskapskrets. Superroligt ställe, hur märkligt som helst att det har förbigått mig!

För övrigt då? Jo, jag funderar på det här med surströmmingspremiär. När jag var liten sprang jag alltid rakt ut i skogen på landet när det öppnades burkar. Lukten var fruktansvärd. Men nu när den känns lite mer avlägsen så funderar jag på om det inte vore skoj att dra ihop en surströmmingsskiva, bara för att det är helgalet liksom.

Nu blir det till att sova; imorgon ska jag kötta jobbannonser för att uttrycka mig lite grovt.