OM DRÖMMAR OCH CAVA MED UTSIKT ÖVER STOCKHOLM

Inatt drömde jag att jag var nya Skavlan. Han hade plötsligt sagt upp sig mitt i en säsong och försvunnit spårlöst. SVT ville inte att det skulle komma ut i media så de rekryterade mig, för jag var ju lik nog.

Det visade sig att studion var belägen i en liten liten korvkiosk och alla program vi spelade in handlade om mineralvatten. Gästerna i programmet var också bara på låtsas och spelades av en kille som sa att han en gång varit med i Nsynk, men han såg mer ut som Björne i Björnes magasin.

I en paus hittade jag en liten dörr som var gömd i golvet under en matta. Jag gick in genom dörren och hamnade i ett rum med en berg och dalbana där det gick tåg som jag inte fick missa men som jag aldrig hann ifatt. Jag hoppade in i en resväska som gled förbi, stängde locket och sen vaknade jag. (Undrar om Skavlan hade tagit ett av de där tågen?)

Alltså... mina drömmar. Allt är så otroligt äkta. Strukturer på saker, dofter, ljud. Och jag minns alltid alla detaljer. Själv tycker jag att det är fantastiskt att få drömma så här. Jag drömmer sällan mardrömmar, även när jag är i sämre perioder i livet. Däremot har jag ett par kompisar som hatar att drömma. Jag vet inte riktigt varför. Undrar om människor upplever drömmar helt olika. Eller, om människors sätt att drömma är olika. Någon som vet?

Nu har jag arbetat en vecka på ett nytt ställe. Det går bra och känns okej, även om jag verkligen måste få upp ångan med att söka tjänster inom det jag egentligen ska jobba med igen.

Apropå grafisk design (som jag ju ska jobba med) Så har ölen och bryggeriet jag har designat varumärke och produkter till vunnit GULD i alla kategorier för bästa öl på Stockholms öl och Whiskymässa. Alltså, FATTA hur kul! Så här ser den ut förresten:

Och här är min portfolio: http://miraquelbylinnea.tumblr.com/

Helgen var fin. Födelsedagsmiddag med lite kompisar, cava ur Mc Donnaldsmuggar på skeppsbron med utsikt över Stockholm och jaming med en gammal folkanpolare helt oväntat.

Nästa vecka kommer bli tung. Tung som bly. Ska träffa en präst och gå igenom pappas begravning. Och på fredag är det dags. Hemskt obehagligt att tänka på. Frågan är hur man mår efteråt. Bättre eller sämre. Jag har ingen aning nämligen.

Nej, nu är det dags att göra något mer av den här regniga söndagen. Ut i höstluften! Ha det tjusigt!