NO MAKEUP, REPETITIONER OCH ATT STYRA UPP EN VAGABOND

Vi repar för fullt inför Berliner Nacht. Vi har ju varit tvungna att vara riktigt kreativa eftersom jag dragit på mig en knäskada och går på kryckor egentligen, så den här showen är en riktig utmaning. Vi försöker sätta ihop någonting där man inte tänker på att jag inte kan gå. Här kommer en osminkad bild på när vi provade lite nya scenkläder. Vi hittade en perfekt silverglittrig topp, och jag tänkte att om man vände upp och ned på den så fick man assnygga strumpebandshållare; vad tycks?

Sen provade vi lite scensmink och här kommer en bild på ett inte helt färdigt resultat men i allafall:

Idag kaosar tankarna runt över hur sjutton jag ska bo. Jag lever i en kappsäck som en vagabond, och i Stockholm är det inte riktigt hållbart eftersom det är så jäkla 1) svårt att hitta ett ställe att bo på över huvud taget och 2) snordyrt att hyra i andrahand. Och så har jag ju hållit på så här i ett år nu. Dags att hitta lite fastare boplats i den här stan gissar jag på. Jag drömde att jag skulle flytta in i ett jätteäckligt duschrum hemma hos min mamma (hennes badrum är egentligen toppen), med brunt klegg överallt och en dusch som droppade i mitt huvud.

Den här ständiga paniken man känner som frilansare ("kommer pengarna räcka, gör jag rätt med bokföringen") är fan tärande alltså. Ofta känns det värt det, att vara fattig och fri, men ibland undrar jag om jag inte hade mått bättre på en byrå med fast lön och uppdrag som liksom mest bara ramlar in av sig själva. Att bara få syssla med det man är riktigt bra på istället för att leka revisor fast man är helt grön.

Apropå det är det dags att ringa min kund hos Stureplansgruppen och ta tag i momsdeklarationen nu. Gud vilket torrt inlägg det här blev.