Okej, jag tar tillbaks allt det där jag nojjade över. Det blev en helt AWESOME kväll och hujeda mig vilken publik; jublet visste inga gränser och det gick ju faktiskt utmärkt att uppträda med trasigt knä. Och som grädde på moset var alla medartister urmysiga och en del av dem några gamla vänner till mig.
De som var värdpar för kvällen hette Rasmus och Evy. Rasmus har jag känt i ungefär tio år nu och de drog jädrigt bra skämt om mitt trasiga knä och vårt svåruttalade namn med massa dubbelve i, när de presenterade vår akt. Widowed wonder bear kanske blir vår nya showgrupp.
Här kommer ett hejhej från backstage från min underbara kollega Wolfie Wunderbar och mig (Windy Wildfire):
Och så bästa Rasmus förstås...
Festen var grandios och idag har jag varit så jädra slut så att det var svårt att hålla ögonen öppna på bandrepet. På tunnelbanan dit var det en liten pojke som ropade "åååh, hon glittrar", varpå jag blev helnöjd och trodde han tyckte jag var fin. Tills jag plockade upp spegeln och upptäckte att mitt hår FORTFARANDE var fullt av gammal konfetti från nattens show. Kände mig som en vandrande nyårsdag.
Kvällen har spenderats med lite existentiell ångest. Jag har för lite jobb. Jag måste ha mer jobb. Hur ordnar man det? Helst vill jag såklart ha mer designuppdrag men en quickfix i form av något extrajobb med många timmar dagtid hade också fungerat. Någon som vet något om något?
Ska försöka kirra lite fler bilder från lördagnatten, men håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar