Idag grämer jag mig över att jag inte har en kamera, och att den jag har i mobilen är så dålig. skulle behöva fotografera skisserna jag gjort till stureplansgruppen och maila dem till nämnda stureplansgrupp. Det jag gör är att ta fram en logotyp och grafisk identitet till en ny klubb som de ska öppna. Det är en väldigt exklusiv klubb och mer kanske jag egentligen inte får berätta än.
Egentligen hade jag velat kunna lägga ut skisserna och hela arbetsförloppet här på bloggen så ni får se lite hur jag arbetar. Kanske borde fråga hur hemligt allting egentligen är.
Så länge får ni en bild på dagens stora craving: Sushi!
Egentligen hade jag velat kunna lägga ut skisserna och hela arbetsförloppet här på bloggen så ni får se lite hur jag arbetar. Kanske borde fråga hur hemligt allting egentligen är.
Så länge får ni en bild på dagens stora craving: Sushi!
Egentligen är det nog mest ingefäran och wasabin jag är sugen på.
För övrigt så är jag jättestolt över en kompis idag; hon har tagit tag i att hon mår psykiskt jättedåligt och gått till vårdcentralen och fått tid till kurator och kbt-terapeut. Hon är dagens hjälte för mig, det är så himla svårt att våga ta tag i när man mår dåligt psykiskt. Varför räknas det som svagt i det här samhället att vara sjuk i själen men inte sjuk i kroppen?
Jag själv gick rakt in i väggen när jag pluggade. Panikångestattacker och 14 nätter utan sömn. Jag gick till doktorn som ville sjukskriva mig men jag fick panik för det hade jag ju inte tid med, jag ville ha beteendeterapi och hjälp att hantera stressen! Allt jag fick av den där doktorn var en karta ångestdämpande sobril. I styrka man får steget strax innan elchocker fick jag reda på av en beläst vän lite senare. Jag tog ett av de där pillrena och var avdäckad och tokdrogad i två dygn. Sen tog jag dem aldrig mer och sprang ifrån min stress med mer stress och tyckte att jag självbehandlat mig.
När det blev dags för examensuppsatsen så visade det sig att jag fortfarande var superskör och jag krashade igen. Jag borde stått på mig från början men jag kände mig bara fånig. Skitdumt. Har man problem med knäet så går man till doktorn och får behandling för det. har man problem med själen så går man till doktorn och får behandling för det. Svårare än så borde det inte vara.
Nu ska jag hoppsa iväg på mina kryckor och ta en kaffe med en kompis tror jag, och sen jobba hela kvällen! Heppeti!
För övrigt så är jag jättestolt över en kompis idag; hon har tagit tag i att hon mår psykiskt jättedåligt och gått till vårdcentralen och fått tid till kurator och kbt-terapeut. Hon är dagens hjälte för mig, det är så himla svårt att våga ta tag i när man mår dåligt psykiskt. Varför räknas det som svagt i det här samhället att vara sjuk i själen men inte sjuk i kroppen?
Jag själv gick rakt in i väggen när jag pluggade. Panikångestattacker och 14 nätter utan sömn. Jag gick till doktorn som ville sjukskriva mig men jag fick panik för det hade jag ju inte tid med, jag ville ha beteendeterapi och hjälp att hantera stressen! Allt jag fick av den där doktorn var en karta ångestdämpande sobril. I styrka man får steget strax innan elchocker fick jag reda på av en beläst vän lite senare. Jag tog ett av de där pillrena och var avdäckad och tokdrogad i två dygn. Sen tog jag dem aldrig mer och sprang ifrån min stress med mer stress och tyckte att jag självbehandlat mig.
När det blev dags för examensuppsatsen så visade det sig att jag fortfarande var superskör och jag krashade igen. Jag borde stått på mig från början men jag kände mig bara fånig. Skitdumt. Har man problem med knäet så går man till doktorn och får behandling för det. har man problem med själen så går man till doktorn och får behandling för det. Svårare än så borde det inte vara.
Nu ska jag hoppsa iväg på mina kryckor och ta en kaffe med en kompis tror jag, och sen jobba hela kvällen! Heppeti!
Varningsklockorna klämtar! <3
SvaraRadera