Puh! Idag har varit värsta äventyret. Nu ligger jag i sängen och vilar, HELT slut.
I förmiddags var jag på sjukgymnastiksbesök nummer två på Huddinge sjukhus. Min sjukgymnast Linda är jättegullig men helsike vad hon körde med mig idag(det var nog bra)!
Jag ligger tydligen fortfarande före i utvecklingen verkar det som, och det känns ju skönt. Idag fick jag till exempel prova att gå på en rak linje med bara en krycka och det gick faktiskt bra. Jag inser att det här låter som att jag är 85 bast och säkert inte alls är särskilt skoj att läsa om, men det innebär att jag kan börja bära min egen himla kaffekopp här hemma. Jag fick nämligen tillåtelse att börja gå med en krycka i hemmet lite då och då! Tjoho!
Efter att Linda kört totalt slut på mig i ett par timmar så var det dags att lägga om såren och klippa bort stygn och sånt. Herregud. Blodigt och fint. Jag är ju så himla mesig när det kommer till blod och sår och sånt så jag fick världens skrattattack och blev helt kallsvettig. Hej pinsamt. Det verkar som att det hela går ihop som det ska, men jag fick vattentäta kompresser över det hela, damen som fixade tyckte inte det var värt att riskera något.
Det känns på riktigt som att jag har genomlevt ett maraton eller något liknande. Speciellt efter att ha gått från vårdcentralen och hem. I övrigt har jag ju lixom åkt bil överallt. Nu förstår jag verkligen varför jag behöver vara sjukskriven.
Idag längtar jag förresten. Längtar efter att den nya madrassen som min mamma kom med igår ska...ehm.. veckla ut sig? Det skulle hur som helst ta tre dagar. Blir SÅ skönt att slippa den här hårda grejen jag sover på nu.
I förmiddags var jag på sjukgymnastiksbesök nummer två på Huddinge sjukhus. Min sjukgymnast Linda är jättegullig men helsike vad hon körde med mig idag(det var nog bra)!
Jag ligger tydligen fortfarande före i utvecklingen verkar det som, och det känns ju skönt. Idag fick jag till exempel prova att gå på en rak linje med bara en krycka och det gick faktiskt bra. Jag inser att det här låter som att jag är 85 bast och säkert inte alls är särskilt skoj att läsa om, men det innebär att jag kan börja bära min egen himla kaffekopp här hemma. Jag fick nämligen tillåtelse att börja gå med en krycka i hemmet lite då och då! Tjoho!
Efter att Linda kört totalt slut på mig i ett par timmar så var det dags att lägga om såren och klippa bort stygn och sånt. Herregud. Blodigt och fint. Jag är ju så himla mesig när det kommer till blod och sår och sånt så jag fick världens skrattattack och blev helt kallsvettig. Hej pinsamt. Det verkar som att det hela går ihop som det ska, men jag fick vattentäta kompresser över det hela, damen som fixade tyckte inte det var värt att riskera något.
Det känns på riktigt som att jag har genomlevt ett maraton eller något liknande. Speciellt efter att ha gått från vårdcentralen och hem. I övrigt har jag ju lixom åkt bil överallt. Nu förstår jag verkligen varför jag behöver vara sjukskriven.
Idag längtar jag förresten. Längtar efter att den nya madrassen som min mamma kom med igår ska...ehm.. veckla ut sig? Det skulle hur som helst ta tre dagar. Blir SÅ skönt att slippa den här hårda grejen jag sover på nu.
Nu ska jag varva ner och äta lite sånt här. Heppetti!
Kanske inte funkar med att lämna kommentar här?/IH
SvaraRaderaJoho, nu fungerade det visst. Men nu orkar jag inte skriva om min roliga, underfundiga, spirituella kommentar. ;)
SvaraRaderaHaha, ojdå. Vad irriterande. Jag hoppas att det fungerar nu! Ändrade en inställning.
Radera