Herreugud. Oturen fortsätter. Det verkar vara så illa med min lilla dator så att det är lika bra att installera om hela alltinget helt. Det gör att jag kommer efter lite med designprojekten men jag ska försöka ta igen det ikväll.
Nu åker jag nämligen tåg till Malmö, och Micke lovade att installera programmen jag behöver på sin dator, puh!
Jag har fått ett par bilder från 40årsfesten i lördags. Eller, från extranumret. Vi i Wildest Wonderland gjorde ju ett litet framträdande (till låten happy birthday sweet sexteen), och mitt i natta bestämde jag mig efter lite tjat för att bjussa på ett litet extranummer.
Jag älskar hur Oleg sitter och sover i bakgrunden, helt ovetandes om spektaklet framför honom liksom!
Och så brann det lite på armen också. tack Erik för bilderna!
Jag vet att det filmades under den riktiga showen. Jag har, om jag ska vara ärlig, faktiskt till och med fått filmen men nu har ju datorn bestämt sig för att inte vara gosig så jag får vänta med att klippa till den. Sen ska ni få se!
Den bästa tågmusiken jag vet är Shpongle. När jag och Malin turnerade med eldshower i Europa åkte vi väldigt mycket tåg. Ofta fick vi egna kupéer och åkte genom fantastiska landskap med berg och vattenfall. Andra gånger hamnade man på stålsäten i 18 timmar i sträck, farandes genom grå betonglandskap.
Vi brukade fantisera om att äta någonting annat än vita bönor i tomatsås direkt ur burken, såsom mackor från Sandys med krispig smörgåsgurka. En 38grader varm dag i venedig bestämde vi oss för att det fick vara nog med att sova ute på tågstationen, och åkte till Prag, för där fanns ju billig pizza. Vi delade på en skopa italiensk chokladglass precis innan vi gick på tåget och det var nog ta mig tusan det godaste jag ätit i hela mitt liv.
I Prag regnade det. Massivt. Uteserveringsstolar flöt förbi ute på gatorna; decenniets översvämning. Brunnslocken stod liksom upp ur marken på uppsprutande vatten precis som på tecknad film. Inte jättebra förutsättningar för ett par eldartister. Men pizzan var god.
Hur som helst åktes det väldigt mycket tåg. Och Shpongle var ungefär alltid med oss på något vis. Nu nyupptäckte jag dem för någon vecka sedan och jag måste säga att det håller än. Man ska lyssna på deras skivor rakt igenom, från början till slut. De sitter ihop som ett enda spår (uppdelat i flera), och är som resor, eller berättelser. Blandar influenser från det mesta skulle jag väl säga.
Nästa gång du åker tåg tycker jag att du ska titta upp från din smartphone, ut genom fönstret och med spongle i lurarna se hur fantastisk världen där utanför faktiskt är. Våga drömma om verkligheten!
Här är en länk:
Shpongle – Tales Of The Inexpressible
Och här en till:
Shpongle – Connoisseur Of Hallucinations
Xo
Linnea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar